Oj så många frågor jag får. Här, på Facebook, på mailen och irl. Om ALLT.
Jag är verkligen inte "min" eller "en" sjukdom, jag är så långt därifrån man kan komma. Men jag är jag, och jag är unik, på gott och ont.
Jag har mina fantastiska stunder men också sjukt jobbiga. Kampen pågår dagligen.
Mer än så vill jag inte lämna ut idag!
Peace!
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 31 januari 2012
söndag 29 januari 2012
Busy!
Haft en toppen helg på landet med kidsen. Nu väntar en vecka full av pluggande!
Hoppas ni mår gott alla kära!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Hoppas ni mår gott alla kära!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 27 januari 2012
Bara massa osammanhängade tankar.
Fan vad jag är stolt.
Och RIK.
Jag har en fantastiskt kvinna som Mamma. Hon klarar allt, utan bekymmer. Söker hon ett jobb hon vill ha, så nå fan får hon det, hon kan allt. Hon kan vara en mammig och jobbig mamma, hon kan vara en tonårsvän, hon kan vara en en kvinna och hon kan kosten att trixa på nått vänster.
Jag är full av avund.
Sen har vi kvinnan som är min förebild, och kommer så alltid vara, Min syster.
Jag minns att jag som liten ville klä mig som hon, ha håret som hon, träffa hennes vänner ect.
Men mycket skiljer mig och min syster. Vi hade JÄTTE dålig kontakt tills jag var ca 18, då det faktiskt skiljer precis 10 år mellan oss, så det är inte konstigt att hon tyckte jag var pain in the ass.
Men hon har alltid varit min förebild, redan tidigt visste jag att hon hade haft det rätt tufft, och jag tänkte att det aldrig skulle bli så för mig, men så blev det ÄNDÅ.
Och jag vet inte än i dag om min syster sett sammanhanget. Jag vet att min syster älskar min yttrandefrihet och pushar för at jag ska skriva.
Men jag känna igen mig såå fruktansvärt i henne, Vi har trots allt samma mamma.
Jag är så himla stolt, åter igen för att just HON är min syster.
Och jag hopas att om 10 år ser hon tillbaka på tiden som gått och kan säga högt och älskvärt att hon ÄLSKAR SIN lillasyteter. Från det att jag .föddes tills nu.
---
En person sa till mig i måndags att jag ska vara sååå glad för det jag fått och det liv jag idag lever.
Men att leva mellan mediciner och olycka är inte att avunda.
Jag är så glad att JAG hittat rätt i min sjukdom, och att jag gjort det själv. Men samtidigt är jag så ledsen på såå många läkare som nonchalerat detta.
Det är inte fult att vara BIPOLÄR, eller som ni andra känner till det, MANO Deppresiv.
Eller som vi andra säger, bara Egna!!
Fuck you som talar illa om oss och inte vet ett skvatt ;)
JAG Vet att jag tänker och kommer vara en förebild i detta.
Puss :)
Och RIK.
Jag har en fantastiskt kvinna som Mamma. Hon klarar allt, utan bekymmer. Söker hon ett jobb hon vill ha, så nå fan får hon det, hon kan allt. Hon kan vara en mammig och jobbig mamma, hon kan vara en tonårsvän, hon kan vara en en kvinna och hon kan kosten att trixa på nått vänster.
Jag är full av avund.
Sen har vi kvinnan som är min förebild, och kommer så alltid vara, Min syster.
Jag minns att jag som liten ville klä mig som hon, ha håret som hon, träffa hennes vänner ect.
Men mycket skiljer mig och min syster. Vi hade JÄTTE dålig kontakt tills jag var ca 18, då det faktiskt skiljer precis 10 år mellan oss, så det är inte konstigt att hon tyckte jag var pain in the ass.
Men hon har alltid varit min förebild, redan tidigt visste jag att hon hade haft det rätt tufft, och jag tänkte att det aldrig skulle bli så för mig, men så blev det ÄNDÅ.
Och jag vet inte än i dag om min syster sett sammanhanget. Jag vet att min syster älskar min yttrandefrihet och pushar för at jag ska skriva.
Men jag känna igen mig såå fruktansvärt i henne, Vi har trots allt samma mamma.
Jag är så himla stolt, åter igen för att just HON är min syster.
Och jag hopas att om 10 år ser hon tillbaka på tiden som gått och kan säga högt och älskvärt att hon ÄLSKAR SIN lillasyteter. Från det att jag .föddes tills nu.
---
En person sa till mig i måndags att jag ska vara sååå glad för det jag fått och det liv jag idag lever.
Men att leva mellan mediciner och olycka är inte att avunda.
Jag är så glad att JAG hittat rätt i min sjukdom, och att jag gjort det själv. Men samtidigt är jag så ledsen på såå många läkare som nonchalerat detta.
Det är inte fult att vara BIPOLÄR, eller som ni andra känner till det, MANO Deppresiv.
Eller som vi andra säger, bara Egna!!
Fuck you som talar illa om oss och inte vet ett skvatt ;)
JAG Vet att jag tänker och kommer vara en förebild i detta.
Puss :)
Så mycket jag som det någonsin kan bli
Milaeö Wiehe - Flickan och Kråkan
Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut
Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent
Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent
Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut
Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent
Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent
torsdag 26 januari 2012
Upp och ned.
Nå botten och sikta mot toppen. Alla dagar är verkligen inte roliga. Idag saknar jag mina små hjärta men dom är mina igen på Lördag. Jag tänker aldrig ge upp igen. Kämpar tills blod och tårar sprutar, om det behövs.
You cant break a broken heart.
- Posted using BlogPress from my iPhone
You cant break a broken heart.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 25 januari 2012
Stark
Jag har insett att jag kommer klara rättegången bra. Jag är så pass stark när jag möter denna människa nu. Första gångerna fick jag krampand ångestattacker, men pga jag tvingas se denne person rätt ofta har jag kommit så långt att jag BARA mår illa av synen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Tiden
Satt och kikade igenom lite gamla bilder, och hittade en bild som väcker många starka känslor hos mig.
William skulle fylla 2 år och jag var som tunnast. Vägde inte mer än 43kg och hade snudd på anorexia.
Idag vägen jag 57 och äter hälsosamt.
Jämför denna bild på bilden från tidigare inlägg och se skillnaden.
William skulle fylla 2 år och jag var som tunnast. Vägde inte mer än 43kg och hade snudd på anorexia.
Idag vägen jag 57 och äter hälsosamt.
Jämför denna bild på bilden från tidigare inlägg och se skillnaden.
måndag 23 januari 2012
On my way
Påväg hem från plugget, validerar lite, och nu blev jag hungrig. Hur kan dom sluta sälja mat på en skola??!
Världens finaste grupp. Gamla vänner och såklart outsiders.
En vän har nyligen fått bebis, och eftersom jag nyss pluggat detta hjälpte jag henne. Fick snusa liten bebis och vyssja den till sömns, tydligen sitter det i än ;)
Mysigt!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 21 januari 2012
Kul igen!
Åh börjar verkligen finna lusten igen! Gud så härligt!!
Innan texten kommer bjussar jag på lite bilder =)
Innan texten kommer bjussar jag på lite bilder =)
lugn o soft.
Vaknade i morse som en stolstråle och såg fram emot en soft dag med dotra min.
Vi åkte till Sidsjön vid 10 och tänkte grilla korv, åka pulka och leka med vänner,
men vid 11 började hon bli blå om läpparna och somnade nästan i samma sekund som jag lyfte upp henne.
Tyckte inte hon verkade OK, med tanke på hennes astma bestämde jag att det va bäst att åka hem.
Sagt och gjort.
Hon e så fruktansvärt bedårande!!! <3
Eftermiddagen blev lugn och stillsam.
Vi tog en fika på IKEA på eftermiddagen.
Här har ni en video på min älskade vackra flicka!!
Vi åkte till Sidsjön vid 10 och tänkte grilla korv, åka pulka och leka med vänner,
men vid 11 började hon bli blå om läpparna och somnade nästan i samma sekund som jag lyfte upp henne.
Tyckte inte hon verkade OK, med tanke på hennes astma bestämde jag att det va bäst att åka hem.
Sagt och gjort.
Hon e så fruktansvärt bedårande!!! <3
Eftermiddagen blev lugn och stillsam.
Vi tog en fika på IKEA på eftermiddagen.
Här har ni en video på min älskade vackra flicka!!
fredag 20 januari 2012
Vi gör ett försök!
Oj oj, detta kommer nog ta lite tid att förstå. En helt ny blogg, jag som under alla år använt mig av blogg.se. Återstår att se hur jag kommer trivas.
Just nu är den ju så hemskt hemskt opersonlig, så finns det någon snäll själ som skulle kunan hjälpa mig med en design så skulle jag vara så så tacksam!
Denna dag blir lugn och skön. En solning, en tripp på stan och till kvällen står Tacomys på schemat.
Morgondagen ska jag njuta av utebus med Line lusen! <3
Här är en bild på oss från våren -11
Just nu är den ju så hemskt hemskt opersonlig, så finns det någon snäll själ som skulle kunan hjälpa mig med en design så skulle jag vara så så tacksam!
Denna dag blir lugn och skön. En solning, en tripp på stan och till kvällen står Tacomys på schemat.
Morgondagen ska jag njuta av utebus med Line lusen! <3
Här är en bild på oss från våren -11
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)