Fan vad jag är stolt.
Och RIK.
Jag har en fantastiskt kvinna som Mamma. Hon klarar allt, utan bekymmer. Söker hon ett jobb hon vill ha, så nå fan får hon det, hon kan allt. Hon kan vara en mammig och jobbig mamma, hon kan vara en tonårsvän, hon kan vara en en kvinna och hon kan kosten att trixa på nått vänster.
Jag är full av avund.
Sen har vi kvinnan som är min förebild, och kommer så alltid vara, Min syster.
Jag minns att jag som liten ville klä mig som hon, ha håret som hon, träffa hennes vänner ect.
Men mycket skiljer mig och min syster. Vi hade JÄTTE dålig kontakt tills jag var ca 18, då det faktiskt skiljer precis 10 år mellan oss, så det är inte konstigt att hon tyckte jag var pain in the ass.
Men hon har alltid varit min förebild, redan tidigt visste jag att hon hade haft det rätt tufft, och jag tänkte att det aldrig skulle bli så för mig, men så blev det ÄNDÅ.
Och jag vet inte än i dag om min syster sett sammanhanget. Jag vet att min syster älskar min yttrandefrihet och pushar för at jag ska skriva.
Men jag känna igen mig såå fruktansvärt i henne, Vi har trots allt samma mamma.
Jag är så himla stolt, åter igen för att just HON är min syster.
Och jag hopas att om 10 år ser hon tillbaka på tiden som gått och kan säga högt och älskvärt att hon ÄLSKAR SIN lillasyteter. Från det att jag .föddes tills nu.
---
En person sa till mig i måndags att jag ska vara sååå glad för det jag fått och det liv jag idag lever.
Men att leva mellan mediciner och olycka är inte att avunda.
Jag är så glad att JAG hittat rätt i min sjukdom, och att jag gjort det själv. Men samtidigt är jag så ledsen på såå många läkare som nonchalerat detta.
Det är inte fult att vara BIPOLÄR, eller som ni andra känner till det, MANO Deppresiv.
Eller som vi andra säger, bara Egna!!
Fuck you som talar illa om oss och inte vet ett skvatt ;)
JAG Vet att jag tänker och kommer vara en förebild i detta.
Puss :)
Kan bara instämma i din beskrivning av vår Mamma! Det du skriver är så vackert och sant och hon ställer verkligen upp i vått och torrt! Men däremot har jag aldrig tyckt du varit pain in the ass. Har varit stolt över dig Syster Yster sedan du föddes. Lilla Nannis som du då fick heta <3 och du var det vackraste lilla flickebarn som skådats! Jag har även jag sett sammanhanget mellan dig och mig och att vi tråkigt nog båda två har fått sett den mörka sidan av livet :( Vi får försöka se något positivt i detta och tro att det är det som fått oss att bli så starka. Jag kan säga nu och lovar att jag kan säga det om 10 år också att JAG ÄLSKAR DIG Syster Yster och har alltid gjort det och skulle vara halv utan dig <3. Är SÅ glad att du funnit ro och accepterat din sjukdom och det finns ABSOLUT inget fult i den. Och säger någon annan något annat ska de få med mig att göra... Puss på dig Äskade Finaste Yster!!!
SvaraRaderaTack älskade dotter, när du blir lika gammal som mig kommer du också att vara lika stark. Styrkan växer genom åren:)Tänk att jag har 2 st så fantastiska döttrar, de är inte många som har det. Dom personer som trackar ner på en Bipolär person har säkert en sjukdom själv så dom inte förstår vad det handlar om. Bipolär sjukdom lider tusentals personer i vårt samhälle av utan att de vet av det, Du är en enastående mamma och person som kommer att klara av detta. Kramar M o P
SvaraRaderaHade ingen aning om att du var bipolär. Tycker det är bra att du skriver det. Kanske skriva lite mer om sjukdomen och hur det är för dig? Jag tror det hjälper att göra så, för jag tror det mesta det handlar om när det gäller andra människor är att de är så oupplysta och oinformerade. Jag vet bara mycket om det för jag skrev ett arbete om det i gymnasiet på psykologikursen, annars vore jag säkert clueless jag också. Tyvärr är ju många fördomsfulla när det kommer till psykiska sjukdomar. Kämpa på och lycka till!
SvaraRadera